Rovdjur.se om brunbjörn

Med sin väldiga kroppshydda och den typiska puckeln mellan skuldrorna är brunbjörnen svår att ta miste på. Pälsens färg kan variera från ljust gulbrun till nästan svart. Björnens styrka och kraftfullhet har alltid imponerat och tom gett svenskarna ett förnamn. Att den dessutom kan stå på två ben och är hälgångare har säkert inte minskat dess dragningskraft, skriver Rovdjur.se om björn.

Latinskt namn: Ursus arctos
Vikt: ca. 60-250 kg
Antal i Sverige: ca 3 221 räknat per 2008

Björnarterna är: brunbjörn, isbjörn, glasögonbjörn (Sydamerika), svartbjörn (Nordamerika), samt kragbjörn, läppbjörn, jättepanda och malajbjörn (Asien).

Brunbjörnen lever i Skandinavien finns också i relativt stora populationer i östra Europa. I Sydeuropa finns ett mindre antal i Pyrenéerna, Alperna och Apenninerna.

Björnfamiljen inkluderar sju arter spridda över världen. Den art som återfinnes i Skandinavien finns också i mindre bestånd i Sydeuropa såsom Pyrenéerna, Alperna, Apenninerna, Karpaterna samt på Balkan. I Ryssland finns den ända bort till Berings sund och i Nordamerika kallas den grizzlybjörn.

Björnar är allätare. Den huvudsakliga födan består av grönt – örter, bär, rötter, mm. Under hösten kan en björn äta bär som motsvarar ca en tredjedel av sin vikt. Om björnen väger 100 kilo blir det sex 10-liters hinkar bär på en dag. Den animaliska delen av födan utgörs till största delen av myror och kadaver. Det är relativt ovanligt att björn dödar en vuxen älg, även om det händer. Då är det vanligare att den sommartid dödar ren- och älgkalvar.

Björnens år

Brunsten infaller i maj–juni och efter en s.k. fördröjd fosterutveckling föds mellan 1–3 ungar i idet perioden januari-februari. Då är de inte större än en ekorre. Ungarna lever tillsammans med modern under hela sitt första år, även i idet under vintern. I norra Sverige följer ungarna ofta sin mamma ytterligare ett år. Unga hanbjörnar vandrar ofta långa sträckor medan unga honor gärna slår sig ner i ett hemområde som antingen överlappar moderns eller ligger strax utanför. Detta gör att spridningen av björn går långsamt.

På den sena hösten, när vintern närmar sig, går björnen i ide. Det är en anpassning för att klara den del av året då tillgången på föda för björnen är liten. Under vintersömnen går hjärtverksamhet, andning och matsmältning ned till ett minimum. Björnen lever då av de inre fettreserverna i kroppen som byggts upp under sommaren och hösten.

Faror med  björnen

En ostörd björn är sällan aggressiv, men björnar har mycket väl utvecklade hörsel- och luktsinnen. En björn får snabbt vittring när en människa närmar sig. Men en skicklig jägare som rör sig försiktigt kan överraska en björn. Nästan varje år händer det att någon människa skadas av björn i Sverige, men dödsolyckor är ovanliga. Under de senaste drygt 100 åren har tre människor dödats av björn i Sverige (1902, 2004 och 2007). Av de människor som skadas är de allra flesta jägare och ofta har hundar varit inblandade.

Grundregeln vid björnmöten är att ge sig till känna genom att tala i vanlig samtalston och försiktigt gå ifrån platsen. Man ska inte provocera björnen utan visa den respekt genom att tydligt visa att man lämnar den. Man får inte springa för det triggar björnens jaktinstinkt.

Vill man vara säker på att inte möta en björn kan man småprata eller sjunga när man går i skogen.

Björnens status

I mitten på 1800-talet fanns det i Norge och Sverige ca 5 000 björnar. Norge hade det största antalet, men i båda länderna bedrevs en okontrollerad jakt vilket fick till följd att stammen i det närmaste utrotades i Norge.

I Sverige skyddades björnen genom olika åtgärder under åren 1893–1927. Man räknar med att det år 1930 endast fanns 130 djur kvar. Dessa björnar är grunden till dagens population. År 2008 beräknade man den svenska björnstammen till 2 950 – 3 942 djur. Man har samlat in björnspillning som DNA-analyserats för att särskilja antalet individer.

I Sverige finns björnar inom tre s.k. kärnområden, inom dessa områden finns de flesta honorna. Björnar försvarar inte revir utan rör sig i stället inom något man kallar hemområde. Sydgränsen för björnens utbredning går idag från Gästrikland över norra delarna av Västmanland till södra Värmland, skriver Rovdjur.se.

I Sverige bedrivs sedan många år viss jakt på björn. Detta innebär att Naturvårdsverket fastställer hur många björnar som får skjutas inom ett visst område. När antalet har uppnåtts inom respektive område avbryts jakten. Under höstens björnjakt 2009 sköts 245 björnar av tilldelningen på 243 björnar i Sverige.

Här är Rovdjur.se’s lista över intressant läsning om björn

Trettio år med rovdjur – och människor
Bjärvall A.
Gidlund, Hedemora, 2007

Rovdjur
Lewenhaupt J., Elander M. och Widstrand S.
Max Ström, Stockholm, 2002

Björnmöten. Vad jägaren bör känna till om björn vid jakt på älg, småvilt och björn.
Naturvårdsverket & Svenska Jägareförbundet. 2005
08Tryck, Stockholm

Är björnen farlig?
Brunberg S. & Olson J-E. 2000
Skandinaviska Björnprojektet. Fälth & Hässler, Värnamo

Björnen – Viltet, Ekologin och Människan
Sandegren F. & Swenson J. 1997
Svenska Jägareförbundet. Almqvist & Wiksell Tryckeri, Uppsala

Björn och Lo
Haglund B. 1964
P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm

Björnen i Sverige 1856-1928
Lönnberg E. 1929
Almqvist & Wiksells Boktryckeri, Uppsala och Stockholm

Björnen i sägen och verklighet
Zetterberg H. 1951
J.A. Lindblads Förlag, Uppsala

Källa: www.rovdjur.se

Sammanställning:  Stig Björne