Stig Björne om Brunbjörn

Källa: Wikimedia Commons Fotograf: Malene Thyssen

Brunbjörn (Ursus arctos) är ett kött- och växtätande däggdjur i familjen björnar och som har ett stort utbredningsområde i världen. Grizzlybjörn, kodiakbjörn och den mexikanska brunbjörnen (utdöd) är alla underarter till brunbjörn.

Anatomi

Brunbjörnen ha ett stort huvud, små ögon, små öron samt en puckel över skulderpartiet. Pälsen är mycket tjock och färgen varierar från ljusbrun till mörkbrun. Yngre björnar kan ha en ljusare teckning runt halsen. Brunbjörnen har sommar- och vinterpäls och byter denna på vår och höst.

I en normalt byggd individ har den en längd, från nos till svansrot, mellan 1,7 till 2,8 meter och en mankhöjd på cirka 90 till 150 centimeter. Vikten varierar beroende på årstid, men är som störst på hösten innan vintersömnen. Medelvikten för en hanne är mellan 100 och 300 kilo, för en hona mellan 60 och 200 kilo. Den största brunbjörn som fällts i Europa sköts i Finland i okt 2007 och exemplaret vägde 373 kilo.

Brunbjörnen uppvisar en rad lokala variationer över sitt stora utbredningsområde vad gäller storlek, vikt, skallform och färg på päls. Brunbjörnen är generellt större ju längre norrut den vistas.

Föda

Brunbjörnen äter både kött och vegetarisk föda. Menyn består av diverse växter, bär, rötter, frukter, insekter, gräs, örter, slagna byten och döda djur. Brunjörnar är specialiserade på att slå älgkalvar. Men brunbjörnen kan även slå vuxna älgar.

Bär utgör omkring 45 %av den sammanlagda födan på ett år, enligt svensk forskning. Den näst viktigaste födan för Brunbjörn är myror och den dieten utgör hela 20 % av det totala födointaget.

I Dalarna, ett av Sveriges björntätaste område med 20–25 björnar per 1 000 kvadratkilometer, dödas årligen omkring 25 % av älgkalvarna av björn. Under våren jagar den som mest och under hösten äter den mycket bär.

Hibernering

På hösten går björnen i ide. Det sker vid lite olika tidpunkt i olika delar av landet. I norr går björnarna i ide vid månadsskiftet september-oktober och längre söderut i oktober-november. Idet görs i ordning i en utgrävd myrstack, under en stor sten i en bergskreva eller en grävd jordhåla. Efter fem till sju månader, kommer björnen ut.

Björnen äter och dricker inte under tiden i idet utan djuret lever på fettreserver från hösten. Den sover tungt, hjärtat slår saktare än normalt och kroppstemperaturen sjunker flera grader. Matsmältningsapparaten stannar helt och unrinproduktionen har upphört. Orsaken till att björnen går i ide är bristen på växtmat.

Härstamning

Brunbjörnen härstammar enligt forskning troligen ifrån Ursus etruscus.

”Ursus etruscus is an extinct species of mammal of the bear family, endemic to Europe, Asia and North Africa during the Pliocene through Pleistocene, living from ~5.3 Mya—11,000 years ago, existing for approximately5.289 million years.” / Engelska wikipedia

Paleontologi

Det äldsta funna fossilet av den nu levande brunbjörnen är cirka 500,000 år gammalt från Kina. Arten nådde Europa för 250.000 år sedan och Nordamerika strax därefter. Fossila lämningar av brunbjörn ifrån pleistocen är ganska vanliga på de brittiska öarna där de anses ha konkurrerat ut grottbjörnen.

Brunbjörnen nådde Alaska för ungefär 100.000 år sedan och därefter expanderade arten söderut för c.a 13.000 år sedan. Enligt en teori kunde inte brunbjörnen vandra söderut förrän den mycket större björnen Arctodus simus var utdöd. Fossil av brunbjörn funna i Ontario, Ohio, Kentucky och Labrador visar att arten uppträtt längre österut än vad som tidigare beskrivits.

(Arctodus simus, en numera utdöd björnart och den största som funnits på jorden. Den kunde nå en mankhöjd på över 1,5 meter och vara 3,5 meter hög då den reste sig på bakbenen. Kroppsbyggnaden var slankare än brunbjörnens och vikten låg på omkring 1000 kilo. Arctodus var välanpassad för löpning och kunde sannolikt springa lika fort som en häst dvs hela 50 km i timmen.)

Källa: Wikipedia och WWF

Sammanställning: Stig Björne