Dagens Nyheter ger tumme upp, men ger bara betyg 3 av 5
Låt oss vad tidningarna tycker om Guillous Hamilton i Persbrandts tappning. DN:s Helena Lindblad skriver:
”Guillous unge hjälte har blivit en ärrad kämpe vars superkropp regeringen inte kan vara utan” och hon fortsätter ”Om man skrapar bort det mesta som var politiskt och personligt med Jan Guillous uniformerade adelsmannahjälte Carl Gustaf Gilbert Hamilton från 1980-talet”…”så får man Hamilton 2.0”.
Helena Lindblad tycker att filmen är bra, men ger den bara 3 poäng av 5 möjliga, kanske mest för att hon jämför den med amerikansk action när den är som bäst. Det är en iakttagelse biotittarna gör, att filmen kan mäta sig med Hollywoods produktioner.
Lindblad tycker att att dramaturgin är trög och dialogen emellanåt haltar. Jag håller med. Det har sänkt all filmproduktion i flera decennier. Folk kan inte prata i svensk film. Helena Lindblads tips är att man kommer att få upp ångan inför nästa Hamiltonrulle: ”Inte om det gäller din dotter” som får premiär hösten 2012.
SvD varnar för lätt kalkonvarning och ger betyg 2 av 6
Kathrine Windfeld inleder med att beskriva dramat, och visst känns det spännande?
”Som i varje spionthriller gäller det storpolitik: svenska storföretag som ägnar sig åt hemlig vapenhandel, amerikanska säkerhetsföretag som iscensätter terrordåd och skriver dem på islamismens konto.”
Därefter vet inte riktigt Windfeld vart hon ska ta vägen. Det är helt klart att ho förmodligen lite i smyg gillar filmen, men ändå inte eller?
”Mestadels är det hela ändå hyfsat genomfört rent hantverksmässigt, och stundtals rentav riktigt spännande. Somliga scener är samtidigt så karikerade att de snarast närmar sig det kalkonartade. Problemet är framför allt att filmen ingenstans riktigt lyfter. Själva handlingen som sådan saknar varje uns av trovärdighet. Dialogen känns ungefär lika äkta som i en kioskdeckare. Då hjälper goda skådespelare och snygga scenografier föga.”
DN: Hamilton i nationens intresse
SvD: Lätt kalkonvarning på råare Hamilton
Stig Björne